Dick Erixon

Från etablissemang och vänsterhåll ska vindkraften täcka vårt elbehov. “Grön energi” ska vara framtiden. Men verkligheten är en helt annan. Europas största vindkraftspark “Markbygden” utanför Piteå har ständigt nya anonyma utländska ägare, livsfarlig arbetsmiljö, stora säkerhetsbrister och dålig ekonomi.

Sverige hade ett av världens mest stabila elsystem som gav mycket låga elpriser. Häften vattenkraft, hälften kärnkraft. Oerhört effektivt. Men politiken förstörde systemet.

Riksdagens majoritet (S, V, MP, C) lade ner sex av tolv kärnkraftsreaktorer. Vi skulle få vindkraft istället. Den gröna energin.

Grön energi är dyr energi

Vänstersidan i Sverige var inte ensam. I Tyskland avvecklade kristdemokratiske förbundskanslern Angela Merkel alla landets över 60 kärnkraftsreaktorer. Man satsade på rysk gas istället. Som om det skulle vara mer miljövänligt. Och säkerhetspolitiskt gångbart. Så kom det ryska anfallskriget mot Ukraina. Tyskland har satt sig i en obegripligt korkad situation. Elpriserna rusade.

Tyskan Ursula von der Leyen brukar i sina tal som EU:s högsta höns, hylla grön omställning och att vindkraft med mera ska ge billig el. Det är rena fantasierna. Hon får sitt mandat av vänstersidan i Europaparlamentet plus borgerliga EPP.

Energisektorn misshandlas grovt av politiker som ingenting begriper. Jag förstår inte hur väljarna kan rösta på dem som avvecklar vårt fungerande välstånd.

Vindkraft är dödlig

Ofta spelar massmedierna med, man stödjer ju vänstersidan i politiken. Men undantag finns. Aftonbladet har gjort ett intressant reportage i två delar om Europas största vindkraftspark, den utanför Piteå. Markbygden består av 600 gigantiska vindsnurror. Det är skrämmande att ta del av hur slarvigt, korrupt och rent livsfarligt vindkraftverk sköts. Ett dödsfall i parken har uppmärksammat bristerna i säkerheten då Arbetsmiljöverket konstaterade flera allvarliga arbetsplatsproblem. En inspektör säger till tidningen att hela parken snart kommer att haverera om inget görs.

Oklara ägare till vindkraftsparker

Ett tydligt tecken på hur osunda och ansvarslösa vindkraftsparkerna drivs är dess oklara ägarförhållanden. Aftonbladet skriver: “I ett anonymt företagskomplex i Amsterdam finns postadressen till den nuvarande ägaren av Markbygden. Här får vi en blå post it-lapp med ett brittiskt telefonnummer till högsta chefen. Han medger att de svenska vindkraftverken dras med ”underhållsrelaterade brister” – och att arbetet med att hitta en ny köpare inte ens har inletts.” Detta sedan pengarna blåste bort på grund av usla elavtal – och kvar lämnades miljarder kronor i skulder.

Om vindkraften vore en så bra lösning som politiker, inklusive EU-kommissionär Ursula von der Leyen, säger skulle de naturligtvis inte drivas av bolag med postadress i ett kontorshotell. Det är tid för ansvarsfulla partier att städa upp i energipolitiken. Regeringen försöker men det tycks gå trögt. Energi och inte minst elförsörjningen är helt fundamental för ett fungerande samhälle. Lekstugan kring energin måste få ett slut.

*

Källa: Aftonbladet (bakom betalvägg): Bilderna inifrån Europas största vindkraftspark (del 1) Fiasko för kinesiska vindparken – miljarderna blåste bort i usla avtal (del 2) och Jakten på vindkraftsägaren – 200 mil från vindsnurrorna (del 3).

I flera allmänna val har EU ingripit för att tysta dem som motsätter sig fortsatt migration. Det konstaterar utskott i amerikanska kongressen. GB News intervjuar Charlie Weimers om den allvarliga trenden där EU-byråkratin ingriper i valrörelser.

Nu har amerikanska kongressen publicerat en rapport som visar hur EU-byråkratin aktivt griper in i olika valrörelser för att motarbeta dem som är kritiska mot massmigration. GB News intervjuar Charlie Weimers om utvecklingen.

Kongressrapporten har granskat flera val i Europa och funnit exempel på hur EU-byråkratin bedriver påverkansoperationer för att styra valrörelserna i en viss politisk riktning.

Här är underlaget till slutsatsen om valet i Nederländerna.

Det är sorgligt att ta del av alla känslomässiga utfall mot USA och dess folkvalde president. Det är så historielöst att man baxnar. Visst finns olika åsikter på de båda sidorna av Atlanten. Ibland mer tillspetsade än annars. Men det är obegåvat att låta känslorna styra. Det gynnar inte Europa – tvärtom.

Nuvarande president provocerar på många sätt, inte minst genom sin önskan att ta över Grönland från Danmark. Något vi inte kan acceptera. Men varför falla för provokation likt ett barn?

Vill Europa hellre se Xi Jinping eller Putin som mäktigaste världsledare, framför Trump?

Det är inte svårt att hålla isär de provokativa utspelen i ord – som ingenting konkret betyder – från reella handlingar som har verkliga konsekvenser. Ändå tycks få i europeiska politiska kretsar klara av den saken. Man låter sig styras av vimsiga känslor. Och provocerar på det sättet fram än mer polariserande utspel.

Rätt svar är att ha is i magen, även om vi som har det beskylls för att vara undfallande mot de burdusa utspelen från Vita huset. De känslostyrda skriker: Man måste svara på oförskämdheterna!

Som om internationell politik avgjordes av dueller om prestige.

Kina växer sig militärt starkt

Nej, det som avgör är styrka och förmåga. Europa har satsat stor möda på att bygga en internationell, regelbunden världsordning. Men har inte backat upp den med styrka och kraft, utan trott att bara ord och namnteckningar på papper skulle vara garanti nog.

Europa släppte in Kina i världshandelsorganisationen WTO 2001. Där finns tydliga regler för hur handel ska gå till. Regler som Kina från början struntade i. Europa såg inte till att upprätthålla reglerna eftersom vi till en början tjänade på att blunda. Vi kunde utnyttja billig arbetskraft och avsaknad av mänskliga rättigheter, vilket gav oss billigare produkter. Vi blundade också för att Kina använde vinsterna för att stärka kommuniststyret och bygga en allt starkare militärmakt – så stark att den börjar utgöra ett hot mot USA:s dominans.

Alltså: Så länge Europa gynnats ekonomiskt av brott mot regelbaserad världsordning har det varit okej. Men USA får inte bryta mot denna ordning.

Ryssland är Europas ansvar

När det gäller Ryssland borde några uppenbara fakta lyftas fram, men som det blundas för.

1) Ryssland ligger i Europa, inte på den amerikanska kontinenten. Varför skulle det då vara mer USA:s uppgift än Europas att försvara demokrati och regelbunden världsordning när Ryssland anfaller Ukraina? Alltså: Ukraina är Europas ansvar snarare än USAs, och särskilt så för dem som avskyr USA-inflytande.

2) När Ryssland ockuperade Krim 2014 beslutade Europa att ta av Ryssland rösträtten i Europarådet för mänskliga rättigheter. Men 2019 röstade majoriteten, inklusive svenska Socialdemokraternas representant för att återge Ryssland full värdighet (SD röstade nej). Alltså: Europa accepterade Krim-ockupationen efter fem år, vilket gjorde att Putin kunde kalkylera med idén att Europa också skulle acceptera att han ockuperade resten av Ukraina.

3) Europa har efter andra världskriget struntat i att bygga militärt försvar. Man bröt konsekvent mot Nato-löftet att satsa två procent av BNP på försvaret. När amerikanska presidenter, från Eisenhower till Trump, klagat på detta har Europa vänt ryggen till och struntat i att ta ansvar. Alltså: Europa har ingen annan att skylla för sin svaga ställning i världspolitiken än sin egen arrogans.

Arrogansen har inga gränser

Denna arrogans lever nu vidare genom att anklaga USA:s folkvalde president för att inte göra som Europa vill och rädda Europa igen. Så som USA gjorde i första världskriget, sedan i andra världskriget och sedan genom Marshallhjälpen och sedan genom upprutning under kalla kriget.

Europa har agerat som en drogmissbrukare gentemot sin familj. Ständigt be om mer pengar men aldrig skärpa sig.

För min del är jag förvånad över att inte USA tidigare agerat mer hårdhänt mot Europa. Redan Eisenhower klagade på 1950-talet över att Europa vägrade ta ansvar för säkerhetspolitiken och rusta arméer. Alltså: USA har varit alltför tillmötesgående mot Europa i mer än ett halvt århundrade. Denna “snällhet” har skadat Europas förmåga att ta ansvar. Man har kunnat övervältra ansvaret på USA.

Det ska sägas, att USA gjort detta också för att man därmed otvivelaktigt varit den världsledande nationen. Men nu när Kina växer sig allt starkare kan inte USA hålla Europa under armarna längre.

Tänk på alternativen: USA eller Kina?

Så, visst är Donald Trump burdus, odiplomatisk och oberäknelig. Men detta hade inte haft någon större betydelse om Europa skött sina kort och tagit ansvar från början. Det är enbart därför att Europa är svagt och illa styrt som vi kan bli offer för Trumps oberäknelighet.

Och den grundläggande frågan alla behöver ställa sig är: Vill vi hellre att Kina blir den dominerande världsaktören? Eller Ryssland? Det är höjden av obegåvat resonemang att svartmåla den amerikanska demokratin, medan man blundar för de gruvliga övergrepp Kina och Ryssland begår.

I podden Riksronden tar vi i helgen upp den brännande kontroversiella frågan om vad vår tids polarisering i västvärlden beror på. Ett allt mer intressant svar är att kvinnornas inmarsch i politiken skapar motsättningar på ett nytt sätt.

Flera studier visar att kvinnor sätter känslor främst, medan män ser till fakta. Det skapar helt olika sätt att hantera politiska motsättningar. Om detta måste vi diskutera. Vi ryggar inte.

Spaniens socialistregering öppnar för halv miljon migranter från Afrika och Mellanöstern. Handelsavtal med Indien öppnar för migration därifrån. Och EU vill införa “talangpool” för att ta in miljoner från MENA. DN, kyrkan och flera andra tycker Sverige ska öppna gränserna igen. Kommer trycket att öka för ett nytt 2015?

Jag är med i livesändningen “morgongänget” i Riks. Där tar vi först upp Centerpartiets velande och sedan att vänstersidan ökar trycket för mer migration.

Jag älskar dokumentärer. Verkligheten är ofta mer spännande än fiktionen. Särskilt när men kan dra långa drag, som i SVT-dokumentären om den anonyma familjen Persson som i tre generationer byggt upp och utvecklat en av världens ledande klädkedjor.

För mig var mötet med grundaren, slaktexpediten Erling Persson i Västerås synnerligen givande. Han byggde från ingenting upp en global affärsrörelse som omsätter många miljarder kronor varje år.

Så imponerande. Som för så många som till slut lyckats, gick det inte bra för honom i början. Den första klädbutiken – som han startade efter att försökt sälja ost och kulspetspennor – var nära nedläggning. Men Erling Persson gav inte upp. Han hittade vägar framåt. Och med ett bondförnuft som är underbart att ta del av. Erling gick ut på stan och kollade var människor gick med kassar. En grundidé var att hans butiker skulle ligga där många människor passerade, flanerade och handlade.

Det var så han köpte vapenbutiken Mauritz, läget var rätt. Och han använde namnet när han vidgade kedjan från damkläder till att också sälja herrkläder.

Erling avskydde sammanträden. “Ut och jobba”, var hans uppmaning när möten hölls.

Allt detta är fascinerande att ta del av. Det strider mot vår tids övertro på teoretiska, akademiska kunskaper. Ja, sammanträden är ofta att smita från att göra det riktiga jobbet.

Erling Persson var helt enkelt fortsättningen på bondesamhället. Han höll sig till verkligheten. Inga stora, vidlyftiga påhitt utan jordnära utveckling steg för steg.

När familjen Perssons kollektioner upplevdes som föråldrade, kontaktade sonen Stefan Persson 2004 en av världens ledande designer, Karl Lagerfeld. Han var ju känd att göra kläder för lyxkonsumtion. Perssons fråga var om han inte skulle se det som en intressant utmaning att göra kläder som vanligt folk hade råd med. Karl Lagerfeld nappade direkt och lyfte H&M till nya nivåer.

Allt verkar så enkelt, så självklart. Men det krävs en viss sorts genialitet för att få saker att gå ihop och lyckas. Det har familjen Persson gjort.

Somliga klagar på att dokumentären inte är särskilt djuplodande. Men familjen Persson ställer inte upp på intervjuer. Erling Persson gjorde bara en enda längre intervju och då endast dokumenterad skriftligt. Då är det självklart inte enkelt att göra en dokumentär för TV-mediet. Med de förutsättningar som funnits tycker jag dokumentären är en utmärkt del av svensk nutidshistoria. Se den!

*

Finns hos SVT play: H&M-dynastin

Socialdemokraterna vill försöka skrämma väljarna med SD inför höstens val. Man har ingen politik. Allt man gjorde under åtta år i regeringen gick åt skogen. Man avvecklade kärnkraft, man öppnade gränserna, man daltade i kriminalpolitiken. Därför kan man inte vinna väljare med politik. Så ser partiets valtaktik ut.

Och därför borde Jimmie Åkesson i SVT Agenda ha ljugit och sagt bestämt nej till att bli statsminister. Då förlorar S en sak att skrämmas med. Så lyder SvD-kolumnisten Henrik Torehammars analys: “Åkesson [hade väl] kunnat visa liknande valtaktisk falsk ödmjukhet”.

Men Åkesson är inte falsk. Han tänker inte vara falsk.

Torehammar menar också att Socialdemokraterna kommer att peka ut SD som ledande på högersidan. Detta eftersom det inte längre går att skrämma med att partiet är fascistiskt. Sverige har inte gått under när SD varit med och bestämt regeringspolitiken. “Istället tänker Socialdemokraterna alltså rikta in sig på den ekonomiska politiken den här gången”, skriver han.

Detta hänger inte ihop, eftersom Magdalena Andersson samtidigt säger att hon kan samarbeta med alla utom SD – alltså med högerpartierna M, KD och L. Den tanken bygger på att SD är speciella.

Slutsatsen i resonemanget blir: “Väljare känner ofta på sig när politiker talar sanning eller inte.” Hans slutsats är att om S gör Åkesson till sin huvudmotståndare kan det betyda att man legitimerar honom som just huvudalternativ i svensk politik. “Då blir det enda alternativet till en socialdemokratisk statsminister en röst på SD.”

Intressant spekulation. Och högst sannolik. Det är ju så här Sverigedemokraterna vuxit från en till 20 procent av väljarkåren. De etablerade partierna, med S i spetsen, har utmålat Åkesson som extremist. Svenska folket har sett de hysteriska anklagelserna som lögner. Och i allt högre grad anslutit sig till Åkessons sida, inte trott på etablissemangens skrämselpropaganda.